Att vara ung och anhörig innebär ofta att du tar ansvar för sådant som egentligen inte hör till dig. Du utför sysslor som vuxna ska göra, du är den som stöder och hjälper till i lägen där det är du som borde vara den som ska få hjälp och stöd. Kanske lyssnar du på din förälders problem, kanske är det du som håller hemmet städat och i skick. Kanske är du den som lagar mat och tar hand om småsyskon. Kanske är du jätteduktig både hemma och i skolan, kanske är du den som alla kan lita på.

I en familj där en eller båda föräldrarna är beroende av alkohol, droger eller mediciner, eller där psykisk ohälsa förekommer är det vanligt att barnet måste vara förälder till sin förälder. Man tvingas bli vuxna alldeles för tidigt, och går miste om viktiga utvecklingsfaser som hör till barn- och ungdom.

Barn som växer upp i dysfunktionella familjer utvecklar ofta symtom som beror på den otrygga och instabila familjesituationen. Ofta syns de här symtomen i skolan. Hög frånvaro, hyperaktivt beteende och problem i kompisrelationer är vanligt. Det kan också vara svårt att ta in kunskap och instruktioner, och motivationen kan vara låg. Samtidigt kan det motsatta också vara en varningssignal: Den verkligt högpresterande eleven med höga krav på sig själv.