Unga omsorgsgivare eller unga anhöriga är en grupp barn och unga som har omsorg om, tar ansvar för eller tar hand om en annan familjemedlem. En ung anhörig bär ofta ett större ansvar än övriga barn på grund av att det finns någon form av problematik i deras familj.

Beroende och psykisk ohälsa är sjukdomar som kan leda till att föräldrarnas förmåga att vara förälder försvagas och detta skapar utrymme för att rollerna i familjen förändras. Brist på tillsyn och vuxenkontroll skapar risk för barnen i familjen att överskrida den egna åldern och bli mer vuxenlika än vad de egentligen skulle behöva vara. Dessa omsvängda roller kallas att barnen blir ”föräldrafierade” och för barnens del betyder detta att de tar över kontroll, ansvar, skydd och omsorgsgivande i familjen. För att beskriva dessa barn används både begreppen ung omsorgsgivare eller barn som anhöriga.

Det är vanligt att unga anhöriga i familjer med skadligt bruk eller beroende får egna symtom på problematiken i familjen. Dessa symtom kan bland annat vara högre grad av hyperaktivt beteende, skolfrånvaro, beteendeproblematik, kognitiv problematik, emotionell instabilitet, låg självkänsla och svårigheter med sociala relationer. Det är vanligt att barn och unga ur målgruppen bär känslor av skam, skuld, rädsla, oro, ilska och ensamhet samt att de har psykisk ohälsa i form av ångest, depression och självskadebeteenden. Det är mera vanligt hos unga anhöriga att de sett eller blivit utsatta för olika typer av våld i hemmet, att de dricker mer än sina jämnåriga, att de har skolfrånvaro och att de upplever än lägre grad av livskompetens.

Unga anhöriga upptäcks sällan i skolvärlden eller studielivet. Det finns ej heller utvecklade verktyg för att identifiera dem inom socialvårdens tjänster eller inom barnskyddet. För många barn och unga har familjeproblematiken normaliserats och de har inte själva vetskap om att deras föräldrars sjukdom påverkar dem negativt.