”De allra flesta av oss älskar våra barn och vill dem det bästa i livet. Det fortsätter vi med även om en sjukdom hindrar oss i vår förmåga att vara föräldrar.”
Citat av Bo Blåvarg, leg.psyk Ersta vändpunkten
En av Nordens främsta beroendeforskare, läkaren Markus Heilig, skriver i sin bok från 2019:
I likhet med många kollegor drömmer jag om att få uppleva den dag då orsaker till beroendesjukdomar klarlagts till den grad att kunskap om underliggande sjukdomsmekanismer kan ligga till grund för diagnostik och behandling. I dagsläget måste vi med ödmjukhet erkänna att det är långt dit. Det bästa – eller minst dåliga – vi fortfarande har att tillgå är teorifria diagnostiska kriterier, baserade på handfasta kliniska iakttagelser.
Forskningen om beroendets mekanismer har gått framåt och det är fortfarande långt kvar. Det vi har är kunskap som baseras på erfarenheter från behandlingsarbetet och den medicinska forskningen har utgående från detta skapat kliniska kriterier för att kunna diagnostisera både beroende och skadligt bruk.
Sjukdomens orsaker kan dels förklaras av ärftlighet, dels av känslomässig sårbarhet. Uttrycket ”känslomässig sårbarhet” är ett begrepp som i viss omfattning används inom behandlingvärlden, under detta begrepp ryms bland annat traumatiska upplevelser under barndomen, adversed childhood exepriences. Exempel på dylika upplevelser är föräldrars skilsmässa, utsattheten för olika former av våld, psykisk ohälsa och/eller beroende hos föräldrarna, kriminella mönster hos samt frihetsberövande av en förälder. Under den känslomässiga sårbarheten ryms också olika former av odiagnostiserade psykiatriska eller neuropsykiatriska sjukdomar, det som också kallas samsjuklighet. Gemensamt för den känslomässiga sårbarheten är att det skadliga bruket och beroendet har utvecklats på grund av att människan med ”sårbarheten” har gjort försök att behandla det som gör ont inuti genom att använda alkohol eller andra droger. Resultatet blir att ett utvecklat beroende bygger om och kidnappar hjärnan på grund av sättet som drogerna verkar i hjärnan. Detta har man kunnat kartlägga via forskning. Följderna av sjukdomen är många och komplexa, bland annat sker förändringar som ger en nedsatt impulskontroll, nedsatt känslohanteringsförmåga, nedsatt motståndskraft mot drogen, en oförmåga att förstå långsiktiga konsekvenser av sina val samt en minskad kontakt med sitt känsloliv. På grund av neurologiska, emotionella och kroppsliga förändringar påverkas med andra ord individens personlighet därtill är bristande sjukdomsinsikt och förnekelse är två vanligt förekommande psykologiska symtom.
Beroende är en sjukdom som omgivningen ofta vill försöka påverka och styra, men för att det ska finnas ens den minsta förutsättning för tillfrisknande måste det första steget tas från den egna insikten och detta är alltid den enskilda individens eget ansvar.
Ett skydd som vi professionella använder oss av för att intala oss själva att ”situationen inte är så svår för barnen” är att vi förnekar problemets omfattning. När kan man kalla det för beroende egentligen? Man behöver kanske använda större mängder, oftare eller åtminstone ha förlorat sitt jobb.
Barnens situation
Enligt THL:s publikation, utgående från resultaten från enkäten Hälsa i skolan, uppger endast 51 % av de unga som lever med föräldrar som dricker alkohol på ett ohälsosamt sätt att de är nöjda med livet. 77% av de övriga hade svarat att de är nöjda med livet. Föräldrarnas missbruk har samband med upplevelsen av nedsatt livskompetens och nedsatt tillfredsställelse med livet. 32 % av unga, som lever med föräldrar som dricker alkohol på ett ohälsosamt sätt, upplever i högre grad än andra minst två symtom på psykisk ohälsa dagligen. 23 % anger att de känner sig ensamma, medan 9 % av de övriga deltagarna upplever ensamhet. 32 % anger att de har måttlig eller svår ångest (övriga 11 %) och 41 % uppger att de lider av skoltrötthet som gränsar till utmattning (övriga 24 %). 57 % har upplevt psykiskt våld det senast året och 21 % fysiskt våld (24 % respektive 6 % hos de övriga). 20 % av unga i familjer med missbruk anger att de dricker sig ordentligt berusade minst en gång per månad i jämförelse med 10 % av de övriga. De har även högre grad av olovlig skolfrånvaro: 10 % respektive 3 % av de övriga. (Halme, Hedman, Ikonen & Rajala 2018)
Frid Hansen är en norsk psykolog som sedan 1980-talet har arbetat med familjer som drabbats av beroende. Hon ger oss en definition av beroende ur ett familjeperspektiv (1995):
Det existerar ett problem med alkohol eller droger då:
- intaget styr familjen
- när de känslomässiga banden mellan människor blir påverkade.
Med andra ord: upplever någon i familjen att det är ett problem, så är det ett problem. Enkelt.
Ett symtom och en konsekvens på beroende kan vara bristande sjukdomsinsikt och en bristande förmåga att ta till sig andras sätt att uppleva situationen. Detta kan göra att de vuxna runt barnet hävdar att barnen inte har påverkats av sjukdomen och då är det viktigt att belysa det faktum att det som vuxna upplever att de kan hantera så kan ändå upplevas skrämmande eller otryggt av barnen. Barn är intuitiva och märker ofta snabbt om deras föräldrar förändras, alla förändras då de använder alkohol eller annan narkotika. Barnen behöver få utrymme att berätta om sina upplevelser, ibland kan det vara så att de inte påverkats och ofta är det så att de påverkats mer än vad vi vuxna förstår. Det är viktigt att ge dem utrymme att berätta.
Varje individ i en familj upplever och tolkar olika skeenden på sitt eget individuella sätt. Varje barn har rätt till sin upplevelse av det som händer i familjen. Varje barn har rätt att berätta sin historia, den egna upplevelsen och få verktyg att hantera detta med.
I denna text vill vi lyfta precis just dessa historier. Vi har ställt frågor till de vuxna och till de ungdomar som vi har inom vår verksamhet, gemensamt för dessa människor är att de har vuxit upp i en familj där det funnits/finns skadligt bruk eller beroende i familjen.